En gång till

Det smällde till igår, med all kraft det hade.
Självutplåning och självhat och allt möjligt dumt. Min kreativitet tvärdog och allt jag gör blir fult och jag är fel och ful och fet och...
Nej! Jag tror det är de dumma hormonerna som talar. De jävla minipillren jag inte ville ha, men kände mig tvingad att pröva eftersom man aldrig kan veta om det fungerar eller inte förrän man har försökt. Jag mår illa! jag mår så förbannat illa över mig själv. Över att jag inte litade på mig själv och min vetskap om min kropp, över att att jag inte kan hantera några satans små vidiriga hormner. När alla andra kan.. Fast jag vet att det är lögn. Jag kan inte. Se här, hormonerna talar!
Jag behöver seriöst hjälp.

Jag behöver seriöst sluta med minipillren. Jag vet att inom en vecka blir det bra igen, men det finns ingen vecka att slösa bort för jag har inte tid. Idag kommer ingeting vettigt att bli gjort, för jag har fullt upp med att tycka synd om mig själv.