Hur hanterar man situationer?

Hur pratar man vett med någon som inte själv förstår att han/hon har problem och därför ingen hjälp vill ha? Jag vet ju så väl att det som är fel inte beror på att personen i fråga är vare sig dum elelr en elak människa, men någonting är inte bra och det finns lösningar. Det är lätt för mig att säga att det finns lösningar, för jag har varit där och vänt, jag flyter som en fjäder ovanpå ytan. Det betyder inte att jag inte minns hur det är att kämpa för varje andetag. Jag har varit där, men ingen bemötte mig och jag vet inte hur jag ska bemöta det panikartande viftande som ska likna simning. Hur fan gör jag?