Lugn och fin nu

Jag är irriterad.
Jag har trist trots att jag har hur mycket som helst att få gjort, men jag kommer bara inte igång. Jag är grinig över det faktum att det alltid ska vara några som ska arbeta medan andra ska glida med i en räkmackeformad badring efter båten. Hur djälva svårt ska det vara att lyfta på häcken och göra någonting konstruktivt så att de som ror känner att de får lite hjälp? Det behövs inte ens mycket, egentliegn bara ett litet bevis på att vilja finns. För de som kämpar på är ofta sådana människor som gärna gör allt jobb själva, bara de andra visar lite intresse. Det är egentligen fel, men så är det.

Jag försöker tänka på grupprollföreläsningen vi hade. Ta ett djupt andetag och luta mig tillbaka.
Veta med mig att jag blir stressad och sur om jag går in i fel roll. Inse att alla människor är olika och att vi alla behövs. Saker och ting måste inte alltid göras på mitt sätt för att det ska gå framåt.

-andas-

-andas-

-andas-

Okej. Nu ska jag äta choklad, dricka te och gå tillbaka till min egen roll. Där ska jag sitta och vara lugnare än en bunke filmjölk och bara se på och låta saker och ting ha sin gång. För det måste finnas andra lösningar på problem än de jag kan komma upp med.