Juldilemma

Det är så skönt när garnet börjar tala till en. "Hej, jag tänker inte alls bli pulsvärmare när jag blir stor, för jag ska bli en mössa!" Då kan man liksom sätta igång med de där stackars två sista nystanena som bara legat och tagit plats. Nu till jul får man dessutom ge bort pryttlarna när de är klara. Det är bra för det innebär att jag slipper ha tio mössor liggandes där de inte får plats.

Min sambo är hopplös att göra julklappar åt och att köpa julklappar åt. Han är hopplös vad det gäller presenter överhuvudtaget. Jag vill gärna ge honom bra saker, men det känns aldrig som att det blir sådär riktigt bra. Han önskar sig en halsduk, så jag börjar sticka en i garn han själv fått välja, men han vet inte om han gillar bredden på halsduken, eller randningen, eller någonting verkar det som. Jo, garnet möjligen, kanske, eventuellt. Det slutar med att jag kommer börja om för att han sen ska inse att det var bäst som det var från början. Det är lagen om alltings jävlighet.
Har jag köpt skedar han önskat sig länge, ja då kommer han gående till mötespunkten på stan och visar stolt upp skedana han köpt. Samma sak med skivor. Själv hävdar han att han inte gör såhär och särskilt inte till jul.