När jag var liten var jag frustrerad över att jag var för liten för att göra allt jag ville göra.
För några år sedan insåg jag att jag blivit för gammal för att uppnå allt det där jag ville när jag var liten.
Och vart har jag kommit här i livet? Vad har jag uträttat? Och vem ska jag jämföra mig med?
Ska jag jämföra mig med alla småkids som redan tjänat miljoner på vad? Talang? Utseende? Föräldrar med driv, eller eget driv? Vem föds med eget driv?
Ska jag gämför mig med vänner som det gått bra för? Är mitt mål att bli berömd? Rik? Smartast? Kan man inte bli snyggast måste man bli bäst, men eftersom jag är en stor medelmåtta på det mesta kan jag nog glömma det med. Det är farligt att jämföra sig med andra - för hur ska jag någonsin kunna bli någon annan än mig? Vill jag bli någon annan än mig?
Vad jag behöver just nu är någonting att sysselsätta tankarna med. Jag är helt enkelt uttråkad och uttorkad på sociala aktiviteter. Var ut en kort stund igår och såg på den minsta majbrasa jag någonsin sett och blev helt slut på kuppen. har inte feber längre, men allt är inte som det ska i kroppen.
Nå, våren är här, länge leve våren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar