Det kommer fram en man och börjar prata. Han hälsar, presenterar sig och börjar följa mig runt och "vill göra sällskap". Ínom en kvart har han kommit fram till att vi ska gifta oss och jag får vänligt men bestämt förklara att jag har sambo och är en lycklig människa utan den här karlens medverkan i mitt liv. Ibland hjälper det, ibland inte.
Idag kom en människa på cyklel, tvärstannade och började gå med mig. Envisades med att försöka ta i mig, lägga armen kring mina axlar och bara vara för nära hela tiden. Sen försvann han som ett skott så fort jag fått honom att förstå att jag inte var intresserad (läs, jag förklarade att jag hade sambo).
Det är tredje gången i år det händer. vad gör jag för fel? Ser jag så desperat ut? Är jag så ful att de tror att jag inte kan få nån pojkvän, eller är jag bara jävligt söt?
Gah! Måste jag börja snäsa av folk om de stannar och säger något vänligt för att slippa den här sortens lite för närgångna personer?
Jag vill inte leva ett liv där jag hela tiden förutsätter att främmande människor kommer bete sig dumt åt. Jag vill inte behöva bli en bitch.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar