måndag, november 13, 2006

En mil i mina moccasiner?

Någon på svt1 måste tycka det är fruktansvärt roligt med bingo. Förklara annars för mig varför man sänder repris på Bingo royale, inte en, utan två gånger.
Eftersom det är repris kan man inte spela, men gärna titta. Jösses!
Jag antar att mellansnacket ska förväntas gå hem hos den yngre publiken.

Ge mig en intressant dokumentär. Ge mig ett program som verkligen gräver i ungdomars utsatthet på arbetsmarknaden. Ge folk information om springvikarier. Faktum som brukar kunna vara bra verkade inte orka ta tag i ämnet alls ikväll. De var inte ens och skrapande på ytan.
Jag kan tro att det är svårt att få springvikarier att svara på frågor eller ställa upp. Man är totalt rättslös, om inte i teorin så i praktiken. För om man gör sig obekväm slutar de att ringa och arbetsförmedlingen står med blåslampan i röven på dig och akassan kräver och kräver, utan att behöva motprestera själv.

Sanninen om springvik är den att man förväntas ställa upp, alltid och hela tiden, annars ringer de någon annan. 24 timmar om dygnet, 365 dagar om året. Man blir inringd när som helst på dygnet, förväntas vara på arbetsplatsen innom en halvtimme, från att man blivit väckt av telefonen, restid inräknad. Du ska alltid vara glad och alert, trots att du får pisspassen som ingen annan vill ha, lördagkväll, söndag morgon och julafton, påsk, midsommar, nyår. Ibland får du tigga och be om att få åtminstone fyra timmar på en dag. Varför ska man jobba mindre på en dag? A-kassan drar ju halvdag i vilket fall.
Blir du sjuk blir det inga pengar. Har du tur jobbar du på ett bra ställe där de önskar dig god bättring, ofta får man en snäsning i luren eftersom man är jobbig som inte dyker upp som man lovat.

Springvikarier får de tyngsta passen, de jävligaste uppgifterna och förväntas hinna med samma jobb som en fastnaställd på en eller två timmar mindre än ordinarie personal skulle ha gått. De får ingen ordentlig rapport om vad som hänt sedan senast, de spelas ut mot varandra och de blir utsatta för skitsnack när de inte är där.
Visst, det händer säkert många fastanställda också, skillnaden är att om de sjukskriver sig för mobbing får de ändå en viss ersättning. De får hjälp av facket medan en springvikarie är någon sorts andra klassens arbetare som man inte kan lägga resurser på.

Det finns säkert rättigheter för springvikarier i teorin, men vem går in och försvarar deras intressen när en arbetsgivare helt plötsligt slutar höra av sig, är man inte fastanställd har man inte mycket att sätta emot.

Jag säger inte att det är så här på alla arbetsplatser, men på många är det tyvärr den bittra verkligheten. Företagen ska spara pengar, tjäna pengar och det första man sparar in på är springvikarierna. Man är en slit och släng produkt på arbetsmarknaden idag.
Kanske kan den här arbetsformen fungera om man studerar och bara behöver tjäna extrapengar utöver studiebidraget, men att försöka leva på det här viset är inte hållbart i längden.