måndag, mars 19, 2007

Är det mig eller dig eller kläderna det är fel på?

Spenderat hela dagen på Tuna Park i Eskilstuna. Tyckte väl sisådär. En enda stor galleria, skönt att slippa gå ut i regnet, men jag bor i den förmodligen galleriatätaste staden i det här landet, så det var inte så upphetsande. Dessutom var det ungefär samma affärer som här hemma, men sällskapet var i alla fall mycket trevligt och jag hittade faktiskt två par jeans på JC.
Är nere på samma storlek som jag hade under gymnasiet. Känns lite läskigt, men bra. Undrar hur jag skulle se ut om jag började träna och slutade vräka i mig godis.

Är inte helt förtjust i hur modet utvecklar sig just nu. A-linje och Empir är skitsnyggt, riktigt läckert, och sött på smala småbröstade kvinnor. Hyfsat normalväxt och med ganska väl tilltagna fettklumpar mitt på kan jag inte ha sådant. Inte för att det verkar störa andra i och för sig, men. Nej, jag tycker inte det fungerar.
Sällskapet för dagen har helt andra problem. Liten som hon är, och inte ett dugg intresserad av vare sig A-linje eller empir får hon gå runt på barnavdelningen. Hon har inte särskilt stora krav, ändå är det mer eller mindre omöjligt att hitta något som sitter bra och gudförbjude, är i rätt färg. Barnavdelningen har inte kläder som är gjorda för höfter.
Vem är det som bestämmer hur vi ska se ut i kroppsformen?

Pasade på att titta lite på skor också. Gillar höjden på klackarna just nu och att de - klackarna är lite bredare. Det är något särskilt med högklackade skor. Jag gillar illusionen av små fötter. Tyvärr är det så att ingen vill göra skor med sådan klack i min storlek, en sådan sko måste sitta bra på foten. det går liksom inte att hasa runt i dem, vilket är hur jag normalt går.

Lite lustigt är det väl ändå att jag är så förtjust i att se mina fötter krympa, folk garvar när jag berättar om min skostorlek, jag jagar skor i ren förtvivlan på barnavdelningen och behöver verkligen inte mindre fötter. Det skulle bli svårt att gå på dem.
Och inte för jag mig bra i högklackat heller. Det är svårt att öva när ingen vill göra högklackade barnskor.

måndag, mars 12, 2007

AvenueQ

Igår var jag coh sambon och såg Avenue Q en musikal som går på Maxim teatern.
I början tänkte jag nog mest att den försökte ta billiga poänger genom att vara så icke "Politiskt Korrekt" som möjligt. Jag hade så rätt. Alla eventuellt negativa tankar blåstes dock bort fortare än kvickt. Människor -Gå och se den! Jag har inte haft så roligt på mycket mycket länge.
Om jag bara hade råd så skulle jag se den igen och igen.

PK - Idioti

På det här sättet kommer jag aldrig levla. Skit också.
Sprang runt i ett område med alldelels för stora monster och dog. En Klanmedlem kom och hämtade upp mig, sen rände vi runt och försökte återskapa lite XP åt mig. Sen dog hans dator och jag blev ensam. Innan dess hade han dock hunnit rädda en stackars parvel överhopad med monster. Rart tyckte jag. Han hade inte behövt.
Grabbhalvan som nyss blivit räddad satte sig ned och pratade med mig och efterosm jag inte ville vara oartig scrollade jag mig inte till närmsta by som jag annars hade gjort när min klankompis inte kom tillbaka. Nejdå, snäll och emsig sätter jag mig och pratar med grabben istället.
Han konstaterar efter ett tag att hans värden är på topp igen, reser sig upp och slår ihjäl mig. Helt utan förvarning. Grrr! Tack för den liksom. Han fröklarar att han är level 60, att det tillhör spelet och att han absolut behövde den XP det gav honom. Hah!
För det första lär mina mini level 29 inte ha gett honom något, för det andra har PK idioterna en egen server att leka på och för det tredje slår man inte på någon som sitter.

Um, tar jag måhända det här för allvarligt? Det finns inte många PK's på servern, men jag hittar på dem alla. Varit nära att levla 6 gånger nu, men blivit dödad. 3 av gångerna av PK's. Lycka liksom.
Från och med nu ska jag börja ljuga när någon frågar mig om min level. Jag ska glatt hävda att jag är level 80, bara för att de tinte går att nå upp så högt. Och så ska jag se till att bara leka med partyn, gärna på fler medlemmar så att jag inte blir själv om någons dator krashar.

onsdag, mars 07, 2007

Böcker är bra, fler böcker vill jag ha!

Jag gjorde av med 300kr av mina hårt nedbantade tillgånger idag. Köpte tre böcker på bokrea.
Den första boken jag hittade var Den Svenska Sångboken. Klart man måste ha en sångbok. Jag ska nämligen lära mig sjunga. Haha! Sen hittade jag Hanbok... för... ...tankspridda... Jag tror jag behöver den. Um. Och sista boken jag fick ögonen på heter Sy kläder. Jag har hört att ska man köpa en bok på rean i år så är det den här. Det vill säga om man är intresserad av att sy kläder. Har bläddrat lite snabbt i den och det verkar, minst sagt, lovande.

Idag har jag erkänt för Magnus att jag har en blogg. Haha, han är den första som fått veta.
Nu går det väl bara utför hädanefter. Sen har jag knåpat ihop lite mer kläder till Röda Korsets babypaket. Imorgon åker jag till Jennifer och ser om vi lyckats få ihop något paket tillsammans.
Siri och Erik var snälla och slängde fem papperskassar med kasserade kläder på mig. Har gömt undan dem på min lilla kattvind. Det blir fina blöjbyxor och tröjor och grejer.

Nåja. Det är inte som att jag har någonting annat vettigt att göra. Kan lika gärna sy och hoppas på att det kommer till någon slags nytta i alla fall. Jag tilltalas av konceptet ta tillvara så det här passar mig fint egentligen. Det är bara det att efter två månaders arbetslöshet kryper jag omkring längsmed taklisten.

söndag, mars 04, 2007

Briteney vs Amerikanska honungsbin

Britney Spears har orsakat stora rubriker i Aftonbladet - igen. Ingenting ovanligt i det.
Enligt en artikel som publicerades igår sprang hon runt på behandlignshemmet och betedde sig allmänt skumt. Efter det försökte hon hänga sig i ett lakan. Nu vet jag inte vad man ska tro av det Aftonbladet skriver när de sätter igång, men min enda tanke, om det hela är sant, är att någojn borde ge den flickan ett uns verklighet.

Vi är bara människor, allihop. Vi är alla lika värda, även om vi alla naturligtvis är unika. Som människor värdesätter vi. Vi värdesätter andra, varandra och oss själva. Vissa människor finner vi så häftiga att vi höjer deras status till skyarna. De blir som gudar. Trots allt är de bara människor. Hur ska en människa hantera en gudaroll? Det är inte så underligt att folk går sönder i processen.
Kanske finns det en och annan som överlever utan svåra men.
Kanske inte.
Kanske är det bättre att beundra än tillbe. Jag säger inte at tman inte ska se upp till folk som är duktiga. Alla behöver vi bekräftelse. Det är så viktigt. Men inte mycketi dagens idoldyrkande är särskilt sunt.


En betydligt mer intressant artikel finns publicerad i DN. Den handlar om att de Amerikanska honungsbina är på rymmen. Många biodlare har funnit sina kupor tomma och man står undrande över fenomenet. Ingen verkar veta vart bina tagit vägen, eller hur, varför och vad det betyder.
Här är någonting att fundera över. Vad har hänt och hur kommer världen påverkas? Inte bara den Amerikanska ekonomin som helt säkert behöver bina, ett mycket nyttigt litet djur, för övrigt, men även naturen och människorna.

lördag, mars 03, 2007

Dags att anstränga sig lite

Jag måste ta mig samman. Mina arbetsprover borde varit färdiga för länge länge sedan. Jag borde vara i full färd med att köpa kartong och montera bilder.
-Jag orkar inte-
Fast jag måste, om jag vill något mer med mitt liv.

Det känns så hopplöst att vara arbetslös. Så hopplöst att aldrig komma framåt. Jag söker och tjatar och ber, men ingen har jobb till just lilla mig. Och mina inkomster sänks och sänks och blir försvinnande små. Nu skiter jag snart i det här och startar eget. Och hoppas att jag har motivation och energi nog. Haha.

Intressant spelomgång ikväll. Först en PK som dödade mig två gånger innom loppet av en minut, sedan en 15 årig tjeckisk grabb som började tokflörta så fort han insåg att jag är tjej på riktigt och inte bara i spelet. Så sött. Jag är ju bara sisådär 10 år äldre och extremt upptagen. Haha, känner mig gammal!

Vi hittade tokigt snygga muggar på Billiga Nisses. Jag har varit lite svag för svart och vitt alltsedan jag någon gång under 80-talet var liten och fick komma in i min kompis storebrors rum. han hade schackrutigt golv och det var ungefär det absolut coolaste som fanns i hela vida världen! OJ vad häftig storebrorsan var som hade ett sånt golv på sitt rum! Haha!