Onödigt

Jag tog hand om allt som kan bli filtar, tävttlappar och babyhandddukar efter mormor. Av det ska jag sy babypaket och skänka iväg till första bästa organisation som kan tänka sig ta emot dem. Jag glömde dock lakanen. Jag glömde allt som kunde blivit utmärkt blöjmaterial. Det var onödigt.
Jag tänker att det beror på att aktiviteten städa ur mormors lägenhet var en smula stressande och jobbig i sig. Man kan inte tänka på allt.

Upptäckte att jag på elva dagar gjort av med 6000kr. Skrämmande. Och andra sidan ingår då räkningar, hyra och julklappar. Om jag har tur behöver jag inte lägga ned mycket mer pengar på ett par dagar. Synd bara att det är en månad kvar till nästa utbetalning och då behöver jag säkert ny kurslitteratur också. Men med lite av den berömda turen kan jag lägga unadn någon tusenlapp i alla fall.
Det börjar kännas tungt att leva på i princip ingen inkomst. Hade jag inte bott sambo vet jag inte hur jag skulle klarat mig. Nog för att det går runt, men mycket över till att spara blir det inte. Jag som är van att spara. Har sparat pengar i hela mitt liv. Först till My Little Ponys och andra leksaker och sedan till resor eller saker som varit bra att ha.

Vad bra det skulle vara om mina två stora hobbyer kunde vara självförsörjande. Måleri och sömnad är inget billigt nöje precis. Jag blir nog aldrig någon vidare entreprenör och då får man ingenting sålt. För det första har jag inte ens försökt, för det andra envisas jag ju med att ge bort mina alster till höger och vänster.

Mormor

Igår satt jag med mormor när hon dog.
Jag erkänner att jag var rädd. För varje andningsuppehåll höll jag andan med och hjärtat bankade.
Det var mitt eget val. Det kändes bra och när hon väl dog var det inte så illa som jag fruktade. Det kändes som om jag fick en liten stöt genom hela kropen, sen slutade hon andas. Energi, ren och skär energi.
Jag hoppas att hon inte behöver ha ont mer och att hon inte är rädd mer. Jag är övertygad. Det gick så fort när hon släppte taget och det är jag tacksam för. Det finns säkert bättre saker att ta sig för än att ligga och dö en långsam död.


Så jag älskar mormor. Kommer alltid att göra.
Det var hon som lärde mig måla, lärde mig blanda färg redan som liten, vilket mina lärare på lågstadiet förundrades över. Barn på 7 år ska inte blanda till egna nyanser och bekymra sig över om skiftningarna ligger rätt i bilden tydligen.
Jag är så glad att jag tagt upp måleriet, det är trots allt bland de bästa gåvor jag någonsin fått.

Alltid redo

Då var jag redo. Fyra julklappar gjorda på två dagar, jag är stolt över mig själv.
Unika saker, med lite tanke bakom. Jag hoppas att de kommer till användning.
Snart ska jag gå ned på stan och köpa de sista klapparna, sen ska jag träffa vänner från förr och julfika. En årlig tradition från gymnasietiden.

Att våga gå utanfär invanda spår.

Jag tittar alltid mig själv över axeln och dömer allt jag säger och gör. Vaktar.
Det är en rest från förr i världen som jag inte behöver. En halvtimme efter att jag sagt någonting kommer jag och knackar mig själv på axeln för att tala om hur jävla dumt det lät. Jag är skadad, men är det för livet? Hur gör man för att schasa bort gamla skuggor som inte trivs utan höga höga murar?

Det är bara att flamsa och tramsa hörde jag idag. Jag tror inte att jag någonsin vare sig flamsat eller tramsat med någon jag inte litat på. Man blir så lätt sårbar när man inte är på sin vakt. det kommer alltid någon jävel och slår en på käften om man släpper kontrollen. Fysiskt, psykiskt, det spelar faktiskt ingen roll. Det här beteendet gör mig annorlunda. jag luktar säkert rädsla. Om inte annat uppfattas det mer eller mindre medvetet. Folks reaktion på mitt beteende visar mig gång på gång att jag har rätt. Det blir en ond cirkel. Hur bryter man den?

Släpp ut mig!

Oookej. Nu har jag i snart två månaders tid försökt hålla skenet uppe och leka teamworker i gruppen. Jag gör det inte bra, men jag försöker för vi har ingen naturlig sådan. Vi skulle behöva en.
Bättre än när jag leker completer finisher, vilket jag verkligen suger på. Då blir jag en hemsk hemsk människa utan någon som helst känsla för vare sig ömma tår, eller om någon råkar befinna sig i min väg. Jag har nog råkat köra över folk både en och två gånger under projektets gång, men nu börjar jag fan bli trött. Trött på människor som inte ens verkar vilja försöka. GAH!

Jag erkänner, jag hatar grupparbeten och det här tar knäcken på mig. Fan vad jag är glad att jag inte är gruppledare.
Min mage svider och jag har konstant ont i huvudet. Det ska bli så skönt när det här är över!

Juldilemma

Det är så skönt när garnet börjar tala till en. "Hej, jag tänker inte alls bli pulsvärmare när jag blir stor, för jag ska bli en mössa!" Då kan man liksom sätta igång med de där stackars två sista nystanena som bara legat och tagit plats. Nu till jul får man dessutom ge bort pryttlarna när de är klara. Det är bra för det innebär att jag slipper ha tio mössor liggandes där de inte får plats.

Min sambo är hopplös att göra julklappar åt och att köpa julklappar åt. Han är hopplös vad det gäller presenter överhuvudtaget. Jag vill gärna ge honom bra saker, men det känns aldrig som att det blir sådär riktigt bra. Han önskar sig en halsduk, så jag börjar sticka en i garn han själv fått välja, men han vet inte om han gillar bredden på halsduken, eller randningen, eller någonting verkar det som. Jo, garnet möjligen, kanske, eventuellt. Det slutar med att jag kommer börja om för att han sen ska inse att det var bäst som det var från början. Det är lagen om alltings jävlighet.
Har jag köpt skedar han önskat sig länge, ja då kommer han gående till mötespunkten på stan och visar stolt upp skedana han köpt. Samma sak med skivor. Själv hävdar han att han inte gör såhär och särskilt inte till jul.

Det är mycket nu

Jag drömde så knepigt i natt. Jag drömde att jag blev vän med en tjej som har en blogg jag läser då och då. Meningslös dröm, kul, men vad håller min hjärna på med? Borde den inte ha fullt upp att bearbeta händelserna som varit under dagen?

Fullt med skola kommande vecka. Mer eller mindre varenda milisekund känns inbokad och då har jag inte planerat tid för att läsa till kommande tenta, men jag har någon timme varje kväll att dricka te på.

Aj

Nu har jag så ont i magen att jag inte vet var jag ska ta vägen.
Gah.. Måste i ätit något som inte var bra. Det händer ibland, att jag får precis så här ont. Undrar om det är gallsten. Mormors mor hade gallsten, mormor opererades för gallsten, mamma har gallsten. Jag har ont på samma sätt som mamma brukar ha, på samma ställe och fan så ont gör det.

Oooooch action!

Okej, skärpning. Mer kreativitet behövs!
Magnus säger att jag är en utav de verkligt drivande människor han känner när det gäller projekt jag verkligen vill ro i land med. Alltså kan jag inte skylla mitt apatilight liv på att jag inte har någon entreprenöranda. Jag ägnar dagar åt att gnälla över mitt trista overksamma liv istället för att göra mig själv en tjänst och ta itu med saker.
Här ska det bli action..

Extraarbete

Hoppla. jag behövde visst bajsa ur mig allt det jag verkligen hatar med dagens äldre"vård" i det här landet. Hoppas att jag inte förstörde den stackars pojken som fick lyssna till altl fullständigt.
Låt mig säga såhär: Läget är fullkomligt katastrofalt och vid alla gudar, låt det ha förbättrats tills jag blir gammal. Om det inte förbättras kommer det kollapsa, kanske är det inte helt illa ändå?

Anledningen till att jag funderar över det här är att jag funderar på extrajobb. Lättast att få tag i ett springvik är inom äldrevården, men jag känner inte att jag kan göra ett bra jobb där. Det är mycket mycket få förunnat att kunna göra ett bra jobb inom äldrevården. Det beror absolut inte på att det är dåliga människor som arbetar där, det beror verkligen inte på att de är lata slashasar. Det beror snarare på låg lön, fullkomligt idiotiska arbetsscheman och en arbetsmiljö under all kritik. En ohållbar situation där man ska försöka finnas till för tio personer samtidigt, trots att man är ensam. Ensam med folk som man måste vara två för att kunna hjälpa. Vem slarvade med matematiken i skolan?
Naturligtvis finns det bra arbetsplatser också, men på de flesta ställen, hur mycket man än älskar sitt jobb, brister det.

Nej. Jag vill kunna känna mig stolt över mitt jobb - varje dag.

För övrigt hatar min mage mig. All penicillin dödar alla bra baskelusker i magen också och inte kan jag äta någon bra fil med bra baskelsuker i heller, för de finns inte i laktosfri form och äter jag något sådant med laktos i kommer min mage hata mig ännu mer.
Sånt är livet.

Nostalgi

Gick till doktorn och fick penicillin, nu känner jag att det börjar vända. Tur är väl det, för imorgon måste jag vara i skolan.

Mitt i allt julstök bestämde jag mig för att se över mina bokmärken i datorn och hittade den här bortglömda sidan. Jag älskade My Little Pony, den enda tjejleksak jag någonsin gillat att leka med. Faktum är att jag fortfarande älskar min ponysar, lätt nostalgiskt, men helhjärtat. Jag har massor av dem i en kartong hemma hos mor och far. Sa jag en kartong? Nu ljuger jag så tungan blånar. Jag har MASSOR av ponysaker. Löjligt många hästar till att börja med och stora stallet, balettscenen, drömslottet. Jag sparade och sparade till paradisgården, men av någon anledning blev den aldrig köpt. Jag tror att de slutade sälja den på "min" leksaksaffär precis när jag hade fått ihop hela summan som krävdes.

Annars gick jag mest hem till grannen och lekte med hans he-mangubbar, eller transformers. Fast jag fick alltid leka med de transformers som var lätta att förändra eftersom jag var tjej. Det gillade jag inte, så när han gick på toa passade jag på att bygga om hans svårbyggda transformers också. Jag gjorde det mycket snabbare än han dessutom.