Åkeriet del 3

Och nu är jag imponerad.
Jag fick just en schysst bukett blommor hem och ännu en ursäkt från åkeriet. Trevligt, snart kommer ag börja rekommendera alla att anlita det här åkeriet om så bara för deras trevlighet gentemot folk som gnäller. Hehe!

Menskopp

Idag, mina vänner, ska vi prata om något en del tycker är oursäktligt äckigt. Idag pratar vi på temat mens.
Blodigt och läskigt och... Helt naturligt?
För när man var liten ville man inte vara den första att få mens och definitivt inte den sista. Det vill säga, om man ens brydde sig. Själv var jag tidig, men hade så många äldre vänner att hela grejen var avdramatiserad för länge sedan. Jag började till och med tycka att folk var löjliga när de bar sig åt som om hela världen var på väg att gå under.
Lite rädd var jag i början att det skulle göra så förbannat ont för evigt och att jag skulle bli tvungen att stå ut med kladdandet och illaluktandet och knölet i trosorna för alla tjocka äckliga bindor. Ja och att jag för alltid skulle få leva med att må skitdåligt och vara jätteledsen och vilja ta livet av mig själv vi varje mens.
Jag tycker fortfarande att bindor är bland det äckligaste som finns, även om de är något tunnare idag än vad de var då. Dessutom ger de mig blöjeksem och det är bara obehagligt. Usch usch usch! Påminn mig som att aldrig utsätta mina barn för varma äckliga svettiga blöjor när de är små!
Illamåeendet gick över med åldern, likaså det psykiska illamåendet, numer blir jag bara tvärförbannad på allt och alla och det är bättre än att vilja ta livet av mig i alla fall. Mensvärken har lugnat sig den med, även om jag fortfarande har svårt att gå upp ur sängen ibland så har jag hittat värktabletter som fungerar.

Trots alla förbättringar finns det en sak, en enda sak som har gjort allt mycket mycket lättare.
Menskoppen är en finurlig liten sak. Den är snäll mot mig när jag behöver det som mest.
Det är helt enkelt ett litet mensskydd som förenklar min tid en gång i månaden så pass att jag nästan kan glömma bort att jag har mens.

DivaCup, bilden kommer från
http://www.mkopp.se/shop/

På sysidan.se har det pågått en diskussion och jag förvånas över alla som tycker att menskoppen verkar läskig, eller går runt och tror så mycket om den.
Ja, i princip alla kan använda menskopp, jag har hitills bara hört om en tjej vars slemhinnor inte klarade det och provar man inte så kan man inte veta.
Nej, menskoppen känns inte när man lärt sig sätta in den rätt.
Nej, menskoppen sprejar inte ned toaletten med blod när man plockar ur den.
Ja, det är bara att hälla ut blodet, tvätta rent koppen med parfymfri tvål och vatten och sen återanvända. Den ska kokas lite då och då. Sjläv gör jag det innan mens, efter och någon gång däremellan.
Mens är inte äckligt i menskopp, man behöver inte titta på det om man inte vill.
Mens är äckligt i bindor och i tamponger, där börjar det lukta och urka sig.

Tänk på alla fördelar. Tänk på alla tamponger och bindor som inte kommer hamna på ett gigantiskt sopberg, för ni spolar väl inte ned tampongerna i toaletten hoppas jag. Tänk på alla som går på toa efter dig som slipper känna lukten av förbrukad binda. Det spelar ingen roll att den ligger i en sanitetespåse för bindor, den luktar i alla fall.
Tänk så mycket pengar det finns att spara. Du behöver inte köpa en massa olika paket för dag, natt, i början av mensen, mitt i mensen och så vidare och så vidare. Denna enda kopp täcker heladitt behov. Visst kostar det 300 kronor att köpa den, men vårda den väl och de pengarna tjänar du in i längden, några gånger om vill jag våga påstå.

Nu låter det snart som om jag får betalt för att skriva det här.
Det får jag verkligen inte. Så många läsare har inte jag. Haha, jag tror jag har en regelbunden läsare. Nej, det är helt enkelt så att jag är vädigt glad att jag hittade menskoppen och jag vill att andra ska få en chans att våga pröva de med. Namnet meskopp förresten. Det var vad den hette för några år sedan när jag köpte den. Idag kallar företaget jag köpte den ifrån M-kopp.
Fånigt, menskopp berättar ju precis vad det är för en produkt. Synd att folk är så rädda för ordet mens.

Styrka i mobbing?

Jag blir så arg på alla som säger att mobbing kan vara något bra, för det gör en starkare.
Javisst, mina lärare trodde att jag blev starkare och vuxenvärlden trodde att jag kunde hantera det. Verkligheten är den att jag ständigt är rädd, ständigt sitter på min egen axel för att vakta på mina egna rörelser och ord. Jag överanalyserar varenda förfluget ögonblick som inte riktigt stämmer in i min mall. Lustigt nog lyckas jag också alltid göra ett fel till mitt fel.

Sambon säger att jag måste sluta låta folk trampa på mig. Sambons vän säger att man alltid måste arbeta efter sina egna förutsättningar för att våga vägra vara rädd. Så lätt sagt, så enkelt och självklart. Jag jobbar med mina hjärnspöken varje dag, det betyder inte att jag lyckas jaga bort dem varje dag. Så mycket slöseri på min tid som går åt till att försöka vara stark. Varför ska jag alltid behöva vara stark? Kan jag inte bara få känna mig som "en av alla dom.."?
Jag vill helt enkelt inte att saker som skedde för tio år sedan fortfarande ska påverka mig, men det gör det. Varenda jävla eviga dag!

Nöjd!

Vad ska jag säga?
Det är väl bara att sluta vara arg på åkeriet vars lastbilschafför lekte radiobilwannabe med oss i söndags. Chefen har ringt upp och bett så mycket om ursäkt och jag tror att det mesta löser sig till det bästa. Mycket trevligt av chefen förresten. Positivt tycker jag. Hoppas att chaffören inte råkade allt för illa ut bara.

Trots allt är det så att all reklam inte är god reklam. För ett åkeri är det jätteviktigt att chafförerna kör som folk och att bilarna är rena, annars kommer folk förknippa dem med en massa negativa tankar.
Det är jätteviktigt att alltid bete sig på ett trevligt sätt när man som arbetare representerar ett företag. För det gör man. Skäller någon på dig när du står i uniform är det företaget personen egentligen skäller på. Beter du dig illa i uniform är det företaget folk kommer bli arga på. DU är representant för ditt företag varje gång du är utanför dess väggar och är iklädd dess uniform. Du kan aldrig veta om det är så att personen du pekar finger åt, eller beter dig stroppigt mot är morgondagens inköpschef för ett stort internationellt företag. Då är det bajbaj med allt framtida samarbete, var så säker.

Som sagt var. Jag är nöjd med det bemötande jag fick. Jättenöjd! Det var verkligen glädjande att bli bemött med respekt trots att jag kände mig som världens gnälligaste människa när jag ringde.

Vi ska bygga bort den äckliga naturen del 2.

Hoppsan är väl det minsta man kan säga.
Man glömde visst bort miljöaspekterna av att lägga ned stadsträdgården i alla fall.
Att transporterna skulle gå på ett ut på grund av minskade körningar FRÅN Västerås visade sig inte riktigt stämma. Förvisso har blommor körts ut till Enköping och de resorna ställs fortfarande in. Det är när man tittar lite på var blommorna numer ska tas ifrån man får hicka. För jag kan för allt i världen inte se att det jämnar ut sig när man hämtar blommor från Skåne.

Håhåjaja.. Att man inte kollar upp sådana små detaljer innan man svarar på journalisternas frågor, det förstår inte jag.

Läskiga typer på vägarna

EEEeeeeeeeeeeek! Jag är en bitch!
Okej, här är historien, från min synvinkel. Igår var vi ute och åkte bil, lång bilresa, riktigt tröttsamt när vi låg på en slingrig väg som växlade mellan 70 och 90. Jag höll hastigheten. Ett det började skymma, två det var varning för vilt, tre, jag gillar inte att köra i skymning och mörker, försökte låta bli att väglusa, men höll hastigheten enligt min mätare. Bakom oss hade vi en lastbil. Han låg och pressade, när jag körde 70 på 70-sträcka blinkade han med helljuset, bländade mig och åkte upp i baken på mig. Sådär höll han på hela tiden. Så fort han tyckte att jag körde minsta gnutta för långsamt drog han på hellyset. Inte var det några tre sekunders mellanrum när han väl gav mig lite avstånd heller. Det var skitläskigt. Vår bil är inte så stor, hade det dykt upp en älg hade det varit ned i diket som gällt, annars hade vi blivit krossade mellan älg och lastbil. Ja, han/hon/chaffören hade klarat sig, men det hade inte varit någon tröst för mig.

Nu har jag haft körkort i några år, så jag klarade mig tröts förhöjda stressnivåer. Tänk om jag hade tagit körkortet igår? Chaffören hade kunnat orsaka en rikigt otäck olycka. Hur som, det må vara hänt att vår mätare på bilen är en glädjemätare och det må vara hänt att chafförens går helt rätt, på pricken. För det första: JAG måste gå efter MIN mätare, det håller inte att för farbror/tant polisen förklara at jag trodde att det var min mätare som gick för långsamt om jag blir tagen för fortkörning. Hade jag tagit körkortet igår hade jag blivit av med körkortet enligt min mätare, för han pressade upp mig i hastigehetr över 90km/h, ja enligt min mätare då.
För det andra: Andra trafikanter måste lita på att jag kör efter min förmåga och inte ligger framför dem för att förstöra deras dag på riktigt.

Den bitchiga biten? Nu fick jag tyvärr inte tag i registreringsnumret på lastbilen, men jag såg vilket åkeri det tillhörde, jag har även läst igen deras policy angående trafikvett och annat, tack för gårdagskvällens skrattstund. Nu har jag ringt åkeriet och berättat hur åtminstone en av deras förare beter sig i trafiken.
Jag är inte ute efter att nån ska få sparken, eller löneavdrag elelr vadsom, så jag tänker inte lämna ut några uppgifter om jag kan låta bli. Jag är ute efter att någon ska få sig en tankeställare och inse att han/hon faktiskt hade kunnat orsaka en allvarlig olycka och att han/hin hade kunnat vara skyldig mig och min sambo ett liv eller två.

Besserwisser

På tal om ingenting. Det är svårt att låta bli att vara besserwisser när man ofta har rätt.

Det gör ont!

Jag har en blåsa munnen, det gör skitont. Jag hatar hatar afteblåsor, de gör något vidrigt ont.
Min stora tröst är att de inte smittar, men att de är ärftliga verkar de flesta överens om. Annars vet man inte mycket om dem. Tandläkarna rekommenderar Zendiumtandkräm, men jag vet inte om jag märker någon skillnad egentligen.
Äter jag något som innehåller mentol kommer de som ett brev på posten, likaså om jag stressar, eller har mens. Som om jag inte har nog ont när jag har mens.
Afte gör mig irriterad. Svår att ha att göra med. Det gör akut ont precis hela tiden och innebär att jag får svårt att äta något. Det betyder att jag inte bara är grinig på grund av smärta, utan även på grund av hunger. Skitbra!

Just nu.. Jag misstänker att jag fick i mig mentol oavsiktligt, men är det väl i munnen är det försent, spotta hjälper inte. Jag är så stressad att jag inte vet vad jag håller på med och jag borde få mens snart.. Vilken dag som helst. Fast den är väl försenad igen, det verkar vara normalfallet nuförtiden.

Vi ska bygga bort den äckliga naturen.

Jag förundras. VLT berättar att stadsträdgården i Västerås läggs ned för där ska det byggas nya hus, strandnära hus. För det första kallas Västerås Mälarstaden, men det går inte att se en snutt av Mälaren snart för man bygger höga hus runt hela strandkanten, ja såvida man inte har råd att bo i ett av de fina husen förstås. För det andra anser man att det blir billigare att köpa in blommor än att odla dem själv. Samtidigt som man ska köpa in blommor får de som arbetat i stadsträdgården behålla sina jobb och man förlorar möjligheten att sälja blommor till andra städer, vilket man gjort tidigare. Är det så att stadsträdgårdens hyra varit så ofantlig att man tjänar så mycket på att lägga ned? Kommer staden dra in så mycket pengar på att bygga nya hus? Går hyrorna från husen direkt ned i stadens fickor. Det finns många aspekter man måste tillgodose i sådana här uträkningar, men jag har svårt att tro att staden kommer tjäna på att lägga ned ett ställe med kärnkompetens och sedan köpa in samma produkt till ett högre pris utifrån. För visst kommer det bli dyrare, andra städer bedriver knappast någon välgörenhetsverksamhet gentemot snart blomlösa Västerås. De vill tjäna så mycket pengar det bara går på att sälja blommor till oss eftersom de vill betala så lite som möjligt för sina egna blommor själva. Det innebär att det blir vi som i slutändan betalar stora delar av deras löner, hyror, sociala avgifter, etc. Vi betalar genom den produkt vi köper.

Fantastiskt är också att miljöpartiet i den här stan inte ser något problem med de extra transporter som kommer ske.
"Hur klimatsmart är det att frakta in blommor, i stället för att odla dem själv?
- Vi ökar möjligen transporterna in, men minskar också transporterna ut. Vi har tidigare levererat blommor bland annat till Enköping." -VLT, se artikeln.

Ska vi stjäla åkeriernas bilar, behålla dem innanför stadens gränser och vägra släppa ut dem igen? Vi kan kedja fast dem längs med ringvägen och låta dem stå som ett monument för miljön, det skulle minska bilåkandet i city också för ingen skulle komma fram. Jag tror det går ungefär på ett ut med miljöbelastningen här. Det är inte bara så att transportbilarna ska komma hit en gång med blommorna, de ska tillbaka också. Naturligtvis beror det lite på hur många städer Västerås sålde blommor till tidigare, men med pengar kan vi alltid satsa på renare transporter om det är så det ska låta.

VLT frågar även om Västeråsborna kommer märka någon skillnad i kvalitet.
Svaret på frågan blir att tjänstemännen är övertygade att vi får lika god, eller bättre kvalitet om vi köper in våra växter. Detta har de nämligen undersökt. Trädgårdsförmannen är däremot, enligt artikeln, säker på att det kommer märkas en skillnad. Jag undrar om någon vägde in personalens åsikter i undersökningen? Att göra en undersökning utan att ta tillvara på åsikter från de som verkar i verkligheten är värdelöst. Många gör felet att bara titta på siffror och tro att dessa representerar en verklighet av idag. Jag säger inte att den här undersökningen nödvändigtvis har missat den lilla detaljen med mänskliga faktorer, men det skrämmer mig att fallet skulle kunna vara så.

Slutligen skulle jag vilja citera Thåström
"Det är så vackert här, vackert här, det är så vackert här.
Det är, en vacker död stad."

Fler lärare till skolorna

I lördags var det öppet hus på Konstskolan och senare på kvällen bar det av till en kompis 30-års fest. Kul, trevligt och mycket mysiga människor. Idag har jag haft fullt upp.

Läste en artikel i DN som heter Först kränkt vinner. Jag är helt övertygad om att det här är ett problem man inte får ta upp idag, men faktum är att så här är det på högskolan. Det handlar om en massa människor som helt enkelt inte borde gått ut gymnasiet med ett G i betyg. Lärarna lägger allt krut de har på att få igenom de här eleverna, annars får skolan dålig statistik. I gengäld hinner de inte med att uppmuntra de elever som har fallenhet för ämnet. Förstå mig rätt. Det är klart att alla ska ha rätt att gå ut med G i betyg, men inte på bekostnad av de andra eleverna och inte på grund av att läraren är snäll. Ett snällt satt betyg gynnar ingen. Det som händer är att några av de här eleverna går vidare till högskolan, i tron att de ska klara den, för de har grundläggande behörighet. Väl där kommer de misslyckas med en gång, alternativt glida sig igenom så långt det går genom att surfa på andra elever. Hur det än är är det slöseri med deras tid, de andra elevernas tid och skattemedel.
Det står helt klart att det behövs fler speciallärare till skolorna, men vilken skola har råd med det i dagsläget? Skolor drar ned på personal, hur är det tänkt att de elever som är svagare i ett ämne ska klara av att hålla motivationen till lärande uppe när där inte finns någon som kan hjälpa dem förstå?

Naturligtvis handlar artikeln om så mycket mer. Den tar upp ett problem som säger att man inte får kritisera, ens där det är befogat. Då riskerar man att bli anklagad för att kränka människor.
När kommer det att vända? När kommer folk sluta lyssna efter att så många elever ropat efter vargen?

Mat och choklad - för överlevnad

Jag är så tacksam mot mig själv för att vi inte åt upp all mat igår, utan sparade lite till matlåda.
Det betyder att jag slipper bli ett litet grinigt hungrigt monster nu, för jag orkar verkligen inte laga mat.
Strimlad kyckling stekt i sweet chilisås och kryddad med kanel, rotfrukter i ugn med purjolök över, kryddat med salt, paprika, chili, salladskrydda, rosmarin och diverse andra örtkryddor jag hittade i gömorna. Mums!

I övrigt har jag konstaterat att en klasskompis till mig är riktigt smart. När jag håller mig undan allt vad schlager heter i den här stan så inser hon att det säkert finns ätbara ting att hämta om man bara ger sig in i smeten. Mycket riktigt, supergod mjölkchoklad fanns där, gratis, Mikado. Aldrig sett förut, men om jag hittar den igen kommer den få följa med mig hem fler gånger.

Jag vill ha röda näbbskor!

Jag är kär och kärlek har ett pris. Får man vara matrealist? Javisst!


De här skorna från Beak Boots, där även bilden är tagen ifrån är så underbara att jag allvarligt funderar på om jag inte har 1895 kronor liggandes i en gömma någonstans.
Tyvärr är minsta storlek 36 och det är på tok för stort för mig egentligen. Kan fungera med sulor. Kanske..

Grinig

Jag är sur och grinig och varnig för bitskhet och gnäll.
Jag är arg över det mesta. Arg över att det här landet säljer vapen, arg över att nyheterna rapporterar sina nyheter på ett fullständigt smaklöst vis - de är helt enkelt vidirga i många avseenden, arg över att jag är gnällig.
Arg över att folk kastar ur sig saker hur som helst, trots att jag förstår att syftet inte var detsamma som vad min hjärna kokade ihop. Arg över att människor SKAPAR sig problem, arg över att även jag gör det.

Den egentliga anledningen till allt det här är feber, trötthet, frustration och stress.
Stress över att jag missar 3 obligatoriska och superviktiga lektioner på grund av den här förkylningen. Arg över att det gör ont i halsen när jag försöker prata och att jag således måste vara tyst. GRRRRRRR. Frustrerande!

Tystnad

Här kommuniceras det med skrift. Från min sida. Sambon kan fortfarande prata.
Får jag inte tillbaka lite röst snart blir jag knäpp.

En magisk gräns?

Haha. Just det ja. Det här hade jag helt glömt bort.
Läs inlägget Gammal och riktig bloggtjej?! Där tjejen i fråga hävdar att hon inte är för gammal, för hon är bara 22. Okej om hon hade varit 25. Min stora tröst är att åren går så fort så fort och snart kommer hon inse att tre år inte gör någon större skillnad. Hehehehe.

Bitter? Jag? Njae, åldersnojig snarare. Det är spännande att det går en gärns vid 25. Innan dess är man ung och får göra vad man vill, säga vad man vill och vara dryg om man vill, men efter det är man för gammal. 25 är ingen ålder egentligen, men vid 25 är man för gammal.

Jag ser det snöar

Nu kom vintern, det är som att februari vill ta igen vad januari missade, allt på en gång.
Själv har jag feber. Det känns som att jag har sandpapprat halsen.
Egentligen gör det inte så mycket, jag är ledig några dagar. Det ger mig tid till studier.

I onsdags var jag och tecknade kroki. Det var länge sedan, jättekul, men jag känner att jag tappat mycket. Kanske var det då jag blev sjuk? Stog modell ett tag också. Det blir så när man är ett gäng vänner som vill teckna, men inte har råd att gå någon kurs. Kallt var det.