Humhum...

Något sånt här vore inte helt dumt. Kan tänka mig den på balkongen. Det har jag tjatat om sen vi flyttade hit. Den skulle gå att hänga upp på balkongen och med ett par karbinhakar skulle den bli lätt att ta loss och bara vika ihop. Undrar om det är krångligt att sy sig en egen, jag har så mycket tyg som bara ligger och ligger. Fast det ska inte behöva vara allt för dyrt att köpa en och ordentliga karbinhakar har jag. Någonstans, tror jag. Annars är ett par sådana inte dyra de heller.

Humhum...

Suck!

Varför är det alltid såhär? Har jag en jättebra dag en dag, så kommer det alltid baksmälla efteråt.
Jag vill desperat ut och iväg någonstans, men har någon tid med mig idag?
Nepp.

Det enögda monstret

Linnea och jag pratade lite om bildretuchering. Det är löjligt lätt att fixa till saker i ett foto idag. Frågan är hur långt man ska gå? För egen del plockar jag gärna bort finnar och dämpar mörka ringar under ögonen. I alla fall om ringarna är extremt mörka. Eftersom jag har så ljus hy och ytliga blodkärl har jag en förmåga att få ringar under ögonen för minsta lilla. Det handlar väl om mina egna hjärnspöken. Tänk, jag borde varit född på 1700-talet, då hade mina blodådror ansetts vackra och jag hade förmodligen till och med bättrat på dem lite. Ja, i vilket fall, nu virrar jag bort mig. Jag har inte tyckt att det är så mycket att orda om. Dock finns det ett verktyg i photoshop som gör det mer än löjligt lätt att förändra hela sitt utseende. Det är kul att leka med, men det känns lite konstigt att se bilderna efteråt.

Ett exempel:

Okej, räkna bort att jag inte gärna syns på bild och därför har fånat mig med att måla kattansikte över bilden. Jämför nu mitt vänstra jag med mitt högra jag.
Så enkelt var det att gå ned, vad ska vi tro? 20 kilo? Och det tog mig max fem minuter.
Usch, är inte så förtjust i att se bilder på mig själv från den här tiden. Jag åt ppiller och svällde upp som en badboll. Det här med kroppsuppfattning blir lätt lite skevt när man är van att se ut på ett sätt, sedan händer något så att en förändring sker och det fort. Jag har full förståelse för tjejer som tycker att de ser tjocka ut när de hamnar i puberteten. det är en förändring som kommer så otroligt fort. Just därför är det lite obehagligt att man på så kort tid kan trixa med ett kort i photoshop och andra liknande program för att uppylla de utseendekrav som finns idag.
Inte nog med att vi matas med bilder på perfekta (hårt retucherade) modeller och kändisar. Eftersom det här är så lätt att göra finns det inget som hindrar att nätet svämmas över av bilder på "vanliga" människor som även de ser perfekta ut. Och när alla ser perfekta ut, om så bara på bild, vem sätter då normen för vad som är normalt?

Det enögda monstret visar inte alltid sanningen längre.

En riktigt bra dag!

Idag har helt enkelt varit en allmänt supertrevlig dag!
Hoppade iväg för att ta en fika med SannaV, det var så länge sedan! Efter det tog jag en fika med Linnea. Ja, bara iste, för vid det här laget var jag löjligt mätt. Nu vill jag åka till New york och det har jag inte råd med. Skit också *skratt*.
När jag kom hem satte jag mig på balkongen, sen tvärslocknade jag i soffan.

WGT 2008

Här har ni de utlovade bilderna från Wave Gotik Treffen 2008!
Alla bilder är tagna av mig och min sambo, alltså är de våra :)

Allmänt mummel

Det är uppenbarligen Kina man ska åka till om man vill plastikoperera sig. ja, förutom att själva resan blir dyr, men om man stannar där ett tag och gör flera olika operationer kan man nog tjäna in det.
Min kropp är just nu ett under av svullenhet. Magen agerar vattenballong och jag får inte plats i mina sommarbyxor. Vinterbyxorna känns lite varma i det här underbara vädret. Nå, det går över om en vecka.

Ibland undrar jag om jag inte lyssnar lite för mycket på min ipod. Har nästan alltid en bok i öronen, det är ju så smidigt! Men när jag lyssnar på bok hellre än att prata med folk, då kanske det har gått lite för långt? Det känns som att tankarna dövas. När jag lyssnar på bok behöver jag inte tänka på en massa andra saker. Visst kan det vara skönt att koppla bort allt ibland, men är det verkligen bra när det går på ren rutin? Och andra sidan blir min engelska bättre, även om jag lär mig mer av att faktiskt använda språket än att bara lyssna på det.

Trasig?

Ikväll har jag varit på en spelning. Fascinerat inser jag att karln där framme står och berättar precis vem han är och ändå, ändå, trots diverse mindre smickrande drag som framkommer så sitter tjejerna runtomkring mig och suckar hänfört med små hjärtan glimmandes i ögonen.
Det måste vara musiken. Jag gillar musiken. Det är kul att höra på och det var ett fantastiskt framträdande, men jag förstår mig verkligen inte på folk. Jag måtte vara felbyggd.

Host harkel

Att lungorna inte följt med hostningarna upp under dagen är ett mysterium för mig. Smittar inte längre, men hosta kan man ju få ha kvar länge om man är försiktig om den.

Hoppas att gruppen i skolan fungerar. Första mötet kändes bra.
Hoppas arbetat fugnerr. Hoppas allt fungerar helt enkelt!

Bajs

Alltså. Ibland bara. Vissa människor alltså.
Jag är så nära att explodera att folk borde fly i panik runtomkring mig. Huset och grannhusen borde evakueras.

Det är ju bra att jag duger när problem uppstår. Fint.
Som "kompisarna" som bara lekte med en när ingen annan ville när man var liten.
Just ja, så var det ju nu också ja. Fan..

Jakt!

Är på bättringväg.
Hittade ett pälsängerskal i min tygskrubb. I MIN tygskrubb! *grugel*
De små små larverna och skalbaggarna hör inte hemma i min lägenhet. De får gärna bo där ute, de har en hel värld att breda ut sig på, varför väljer de att invadera min tygskrubb? Jag har ju till och med packat allt ylle och annat ängermums i plastpåsar.

Ritat en till bild har jag gjort:

Roa mig!

Om jag sätter en generator under min näsa skulle jag förmodligen kunna försörja hela lägenheten med ström. Bygg upp ett vindkraftverk i rummet så skulle mina nysnignar kanske räcka till grannens lägenhet också.

Utöver det har jag riktigt förbannat tråkigt!

Jag förstår inte

Undrar hur mycket bättre jag skulle må om jag inte visste vad som hände ute i världen hela tiden. Folk säger att det är bara att inte bry sig. Hur kan man inte bry sig? Hur gör man för att stänga av och är det önskvärt att vi alla stänger av? Det där, jamen det är ju så långt bort. Jo och de är människor där borta också, med känslor, tankar och liv. Precis som du och jag. Precis som vi här.

Jag antar att jag har det väldigt bra, för jag förstår inte hur människor kan döda varandra i rent hat. Jag förstår inte hur deseperation kan göra så att människor vänder sig mot varandra istället för att samarbeta. Det logiska är samarbete, om alla kunde hjälpas åt i en krissituation, slå sina kloka huvuden ihop. Då tror jag att man faktiskt skulle kunna åstadkomma någonting, förändra det som inte är bra.

Nej. Jag förstår inte.

När jag gick i grundskolan sa mina lärare att jag hade väldigt.. annorlunda tankar än de andra barnen. Jag grubblade över hur vacker världen skulle kunna bli, med grönska överallt och fred på jorden och blablabla, medan de andra i min klass såg framför sig häftiga robotar och andra materiella ting. Idag undrar jag om inte mina lärare var lite oroliga över att allt inte var normalt med mig. Vem sjutton är normal? VAD är normalt? Är det normalt att bara bry sig om sig själv och skita helt i andra. Ja, då vill i alla fall inte jag vara normal.

Färdig

Eeeek. Nu har jag lämnat in uppgiften. 1,5 timmar innan inlämningsstopp och det känns. Ja? Eeek!
Rent skrivmässigt har jag skrivit bättre inlämningar, rent energimässigt har det varit jobbigt.
Hostar och nyser och har ont i halsen och har feber och har ägnat nästan dygnets alla timmar åt att skriva, skriva, skriva. Just nu är jag uppe i varv, snart kommer jag känna mig tom.
Egentligen borde jag gå till skolan i morgon, för grupparbetets skull, men för gruppens skull skiter jag nog i det. Det här verkar synnerligen smittsamt och jag tror inte gruppen vill leka med mig som jag är nu. Dessutom hör jag ingenting på ena örat för nån har smällt in ett stort rött kastrullock där, bildligt talat.

Det är ohälsosamt att studera - men jag får skylla mig själv

Är det något som kommer få mig överviktig så är det skolarbete. Eller i vilket fall min svaga natur i kombination med det. I brist på nötter sitter jag mitt i natten och äter chips, ett helt rör pringles bara till mig. Inte så bra. Nej. Det är väl för all del oekj om det händer någon gång ibland, men det har varit rätt intensivt i skolan ett tag här och jag kan inte med bästa vilja i världen hävda att jag åt särskilt bra under Wave Gotik Treffen.
Dessutom är jag sjuk, det går inte att förneka längre. Inlämning imorgon dock och jag har hälften kvar, så det är bara att sitta tills jag formligen tuppar av. Med lite tur hinner jag släpa mig till sängen innan dess, annars kommer sambon hitta mig snusandes min skönhetssömn på hallmattan när han kommer hem från jobbet.

Jag behöver mer material till min teori, akademiskt godkänt material. Eftersom jag verkar ha snubblat över ett hitintills outforskat område är det lite svårt dock. Jag tror inte lite mindre än en sida teori är godkänt dock, även om jag skrivit mycket på slutdiskussionen. Får sätta mig imorgon och läsa igenom lite artiklar om ledarskap och kreativitet jag hittat, men det verkar inte särskilt lovande tyvärr.

På väg att bli sjuk

Det går framåt med studierna. Kvällen har jag ägnat åt att rita. Feber på väg och jag orkar inte göra särskilt mycket, men jag vill verkligen inte bli sjuk. Har inte tid. Icke, nepp!
Rätt bra dag ändå. Fast jag inte gjort mycket annat än att plugga och sådär.

Tillbaka i landet

Då var jag hemma från Wave Gotik Treffen igen. har klarat hälsan bra med hjälp av kortison och allmänt rökstopp inomhus i Tyskland. Det är bra. Så fort jag kom hem plockade jag upp något dock. Känner hur hals och bihålor börjar göra uppror.
Har skolarbete att göra och lämna in, men det går stadigt framåt.

WGT var trevligt, med mycket fint väder. Har en hel massa bilder, kanske orkar lägga upp något av det, men inte alla. Slänger upp vad jag suttit och pysslar med i dagens pluggpauser istället.
Såg en del bra band och något sämre. Welle:Erdball bäst i år. Träffade på folk med något allmänt fel i huvudet på Corvus Coraxspelninge. Träffade och träffade, säg blev nedtrampad av så kommer vi sanningen närmre. Om det bara fanns skor med stålhätta i min stolek! Inte för att det hade hjälpt mitt huvud som den en av dem envisades med att köra sin armbåge i, men jag hade kunnat sparka hårt på hans knä med det, så kanske han slutat muppa runt. Om man står så långt fram att det blir ont om utrymme vid den scenen, ja då kan man faktiskt ägna sig åt att se på konserten istället för att blunda och dunka in i folk som står nära inpå. Annars var det som vanligt schysst att se spelningarna. Folk i allmänhet försöker inte mörda för att komma så långt fram som möjligt och står man längst fram riskerar man normalt inte att bli ihjälklämd. Det tycker jag är skönt eftersom jag lätt får panik när folknödvändigtvis ska pressa en till ett ark vitt papper.
Jag säger varje år, inför varje resa att jag ska sy mig lite schyssta kläder till nästa år. Frågan är bara hur man ska lyckas frakta med sig allt?

kludd

Kom ut lite igår, det var nog bra. Ska försöka ta mig ut idag också. Kan ju inte sitta inne och rita hela tiden.

Uttråkad

Jag är uttråkad.
Behöver komma ut.
Suck..
Jag hade tänkt att dra iväg imorgon, men tappade lusten totalt. Tror jag skiter i det. För mycket pengar och om lite mer än en vecka så kommer jag få mer intryck än jag kan smälta. Det ska bli så skönt att komma iväg.

Har ägnat kvällen åt att sitta och rita lite. Den här bilden har jag pysslat med länge nu, men inte lycakts något vidare med. Den är sned och vind och konstig i proportionerna, men det skiter jag i nu, för jag gillar färgerna i den.

Jag behöver komma ut

När jag var liten var jag frustrerad över att jag var för liten för att göra allt jag ville göra.
För några år sedan insåg jag att jag blivit för gammal för att uppnå allt det där jag ville när jag var liten.
Och vart har jag kommit här i livet? Vad har jag uträttat? Och vem ska jag jämföra mig med?
Ska jag jämföra mig med alla småkids som redan tjänat miljoner på vad? Talang? Utseende? Föräldrar med driv, eller eget driv? Vem föds med eget driv?
Ska jag gämför mig med vänner som det gått bra för? Är mitt mål att bli berömd? Rik? Smartast? Kan man inte bli snyggast måste man bli bäst, men eftersom jag är en stor medelmåtta på det mesta kan jag nog glömma det med. Det är farligt att jämföra sig med andra - för hur ska jag någonsin kunna bli någon annan än mig? Vill jag bli någon annan än mig?

Vad jag behöver just nu är någonting att sysselsätta tankarna med. Jag är helt enkelt uttråkad och uttorkad på sociala aktiviteter. Var ut en kort stund igår och såg på den minsta majbrasa jag någonsin sett och blev helt slut på kuppen. har inte feber längre, men allt är inte som det ska i kroppen.

Nå, våren är här, länge leve våren!