Sakernas naturliga tillstånd.

Det slår mig at tjag kan göra annat än att sitta och spela hela natten lång, men det känns lite bittert när man suttit en vecka och varit sugen på att spela. Naturligtvis kan jag ge mig ut och levla min karaktär själv, men det suger.

I övrigt är jag fortfarande sönderstressad. jag drömmer mardrömmar om kuggade tentor och underkända projekt. Inte blir det bättre av att det finns en viss risk för att jag faktiskt kuggade tentan. Så trist så trist. jag försöker övertyga mig själv om att det inte är livsavgörande, men vad hjälper det?
Kroppen har i vart fal lbörjat varva ned. Den, sedan två månader tillbaks, försvunna mensen behagade äntligen att dyka upp. Hurra, eller något

Tentastress!
Fick ett telefonnummer från en grabb påväg hem från biblioteket.
Hur beter man sig då liksom? Sånt där händer bara mina snygga vänner, aldrig mig.
Allså, stressad över skolan och mycket mycket generad gick jag hem.

Att åldras i framtiden

Haha! Jag visste väl att det skulle komma.
Efter att ha testat Wii för första gången insåg jag vilken hjälp det här kunde vara för människor som drabbats av bland annat stroke. Man arbetar upp musklerna igen och reaktionsförmågan med mera. Människans kropp har ett fantastiskt sätt att självläka om den bara kan och har möjlighet. Tyvärr är nuvarande träningsmetoder för äldre ofta så trista att jag alltid är lika fascinerad var gång någon finner motivation till att sitta och klämma på en boll flera timmar i sträck, eller snurra en tråd med en tyngd i upp och ned för en penna.
Nu drabbas ju inte bara gamla människor av stroke och det finns fler sjukdomar/sjukdomsförlopp tvspelande skulle kunna vara nyttigt för.
Faktum är att jag redan i höstas skrev, som egna refkletioner, i ett skolarbete om just Wii och vilken nytta sjukvården skulle kunna ha av den om de bara vågade tänka i lite nya banor.

Kanske kan det bli uthärdligt att bli gammal. Vi kommer alla sitta i grupprummet på ålderdomshemmet och darrhänt slåss om vems tur det är att spela nu. Gamle Viktor kommer hjälpa Elin att hålla nunchuken eftersom hon själv inte kan röra vänsterhanden längre och kärlek uppstår. Vid den här tiden blir personalen inte chockerade över att gamla människor också har behov av närhet från andra människor och man har lärt sig att servera både vegansk, vegitariansk och laktos-/glutenfri kost så att folk inte behöver svälta på grund av att personalen inte har kompetens nog att hantera matfrågorna.
Kanske, till och med, kan vi få oss något starkare att dricka än mineralvatten och lättöl. Då kan vi sitta och spela Mortal Kombat med alla fällor aktiverade och sätta blodinställningarna på max och supa oss fulla hela dagen igenom. Jag menar. Vad spelar det för roll, om man ändå ska dö inom några år och är i så dåligt skick att man inte kan bo ensam längtre, då om någonsin borde man ha rätt att kasta av sig alla måsten och förväntningar från omgivningen för att istället få ha lite roligt.

Tentaångest light

Jag har någon slags lightvariant av tentaångest. Inte nog med det, jag håller på att bli sjuk också, det innebär att om jag släpper taget kommer jag få lov att skriva tentan samtidigt som mitt huvud beter sig som en klubbad säl.
Anledningen till att det endast har utveckalt sig till en lightversion av tentaångest är att jag känner att jag har något som när koll på ena boken. Den andra ter sig som ett stort svart hål. Efter lite letande idag hittade jag emellertid lite diskussions- och reflektionsfrågor från föreläsningarna. Om frågorna liknar de här är jag räddad, det var riktigt roliga frågor. Både intressanta och betänkansvärda, om alla tentor var uppbyggda på det här viset skulle det vara roligt att plugga inför varje tenta.

Saker har en förmåga att komma tillbaka

The story of my life...
Saker och ting försvinner i mitt liv. Sen dyker de, helt oväntat upp igen.
För några veckor sedan försvann min kamera. Jag letade överallt efter den. Väskan där jag haft den senast tömde jag på allt höll uppochned och skakade på. Sedan gav jag upp.
Åkte hem till mamma och pappa, packade väskan full, plagg för plagg för tandborste. Sov över en natt, packade om väskan åkte hem till sambons föräldrar där jag beklagade mig över förlusten. Några minuter efteråt öppnade jag väskan och där, överst i den, ovanpå alla kläder och allt låg kameran fullt synlig.
Igår letade jag efter påsen med mina värktabletter igen. Den har varit totalt spårlöst borta i några dagar. Idah står den rätt upp och ned i fåtöljen. Jag hoppas det är sambon som hittat den i bilen eller något och ställt upp den. Det stora pluset är att det låg två bitar choklad i påsen. Woho! Då har jag till nästa gång chokladsuget sätter in :D

Känner mig rätt ful idag

Jag är i desperat behova av att göra någonting åt mitt utseende. Hormonerna dansar rumba i kroppen, jag är svullen, huden protesterar och mitt hår är ingenting annat än total katastrof med utväxt på alla håll och kanter.

Förbättring

Så var jag klar med min bit, i alla fall grundbiten. Det återstår mycket arbete ännu.
Jag har ägnat kvällen åt att skratta. Skratta åt allt möjligt faktiskt. Förmodligen har mycket inte varit roligt, men det är förlösande på något sätt. Det är i vart fall förmodligen bättre att skratta bort stressen än att sjunka ihop och börja tycka synd om sig själv.
Nu orkar jag ta nya tag känns det som.

Stressad

Mitt huvud spränger och magen svider.
Jag är så stressad att jag snart kryper ur kroppen. Vad får jag för att jag gjort andras arbete och försökt rädda dem? Jo jag får höra att jag är en otacksam jävel.
Det är okej med mig, hädanefter lyfter jag inte ett finger för någon annan till det här arbetet.
Jag kan göra klart det, men då ska all credit gå till mig.

Här har jag trott att jag lärde mig en läxa förra året. Jag trodde verkligen att jag i framtiden skulle vara mer svårmanipulerad efter de erfarenheter jag tillskansade mig då, men icke.
Jag har i vilket fall identifierat problemet. Nästa gång kanske jag inte trillar dit igen. Om inte annat har jag många grupparbeten att träna på framöver. Utbildningen bertår i princip bara av dem.