Köplust :) vs köpstopp :(

Egentligen ska jag inte köpa någonting just nu. Tandhygienistbesöket idag kostade 500kr och en skvätt. Sen åt jag på stan och hittade ett linne jag ville ha. Nu är det banne mig köpstopp på kläder och andra saker jag inte vet om jag behöver en tid framöver. Nu är det spara pengar som gäller så att jag har råd att åka till WGT.

Trevligt att äntligen få tänderna upputsade. Får sådana tefläckar på framtänderna i överkäken, trots att jag dragit ned min komsumtion rejält. Vackert är det inte och folk påpekar det när jag ler. Usch, har inte velat le ordentligt på ett par månader, men nu så, idag! Idag var det sol och hallonsorbet och och en massa annat trevligt som förtjänade ett leende eller två.

Vad jag faktiskt skulle behöva är den där nya mobiltelefonen och detta eftersom min inte går att använda vettigt längre. Kollar och kollar - är de alltid så här dyra? Ja, där ser man. Vad ska jag välja? Jag har inte så höga krav, men en schysst kamera vore roligt.

Ni är värda mer lön syrror!!

Sjuksyrrorna strejkar. Hurra för syrrorna!
Det är inte så att jag är särdeles lycklig över att de strejkar, det betyder extra, men jag anser att det är på tiden för lite jävlar anamma inom vården. Hög tid!
Bara idag pratade vi om socialt entreprenörskap i skolan och någon i klassen säger att man har lite olika motivation. Sjuksystrar till exempel kanske blir gladare av ett tack än andra människor. Jag måste motsätta mig. Dels tror jag att alla människor mår bra av ett tack när man jobbat bra, men främst tror jag att alla, inklusive vårdpersonal behöver mer än ett muntligt tack för att betala räkningar, mat och studieskulder. Att tro att vårdpersonal jobbar inom vården bara för att de vill hjälpa människor är snett. Det är en kombination av att vara nyttig för andra människor och kunna försörja sig och säkert en hel massa andra motivationsfaktorer som betyder något.
Vårdmänniskor är inga Florence Nightingales, vilket många tycks tro. De blir inte försörjda av sina rika fäder och kan skita i ekonomin på grund av det.

Sjuksyrrorna kräver 22000kr i ingångslön. Med tanke på vilket otroligt viktigt jobb de gör och hur hårt de jobbar ser jag gärna att mina skattepengar går till dem. Hellre dem än höga politiker och chefer som kan ta hur mycket i lön och fallskärm som helst, helt utan verklighetsförankring. 22000kr i månaden är dessutom inte en hög lön efter tre års högskoleutbildning. Jag kommer själv att ha tre års utbildning när jag är färdig och får jag mindre än 22000kr i månaden i ingångslön kommer jag bli jävligt förbannad! Hur deras löneutveckling sedan ser ut kan jag inte svara för, men de förtjänar den säkert. Alla som orkar jobba med människor som har ont och mår dåligt dag ut och dag in förtjänar hög lön. Det finns få yrken som är så psykiskt och fysiskt tunga som de inom vården. Att de inom vården dessutom dagligen utsätts för smittorisker av både det ena och det andra gör inte det hela bättre. Det är faktiskt tragiskt att till och med städning inom industri eller tung verkstad värderas högre än vad omhändertagande av människor gör.

Smärta

Haft ont i kroppen i ett par dagar nu. Dumma den, det är inte ens som att det är dåligt väder ute.
Ja *suck* Det här gör det hopplöst att försöka göra något på internet, det är jobbigt att skriva så jag slänger upp en bild jag gjort. Måste lära mig göra hår med ritplattan. Så fort händerna slutar bråka med mig så ska jag på det igen.

En tanke

Jag kan inte förstå och jag har ingen rätt att gå in och peta i andras sorg.
Engla har blivit allmän egendom på något sätt. Vart man än går har det pratats om henne och det är medias makt som skapar vågen. Jag kan inte förstå föräldranas sorg och jag kan ingenting göra, men jag sänder en tanke ikväll.

Söka sin framtid

ARGH!
Jag hatar studera.nu, jag verkligen avskyr dem. Deras sida är svårnavigerad, svår att förstå och loggar ut medan jag sitter i supporten så att jag - när jag efter lång väntan och en röst som oregelbundet, oregelbundet säger jag! i mitt öra informerar om att jag kan gå in på hemsidan för att finna svaret på alla mina problem (NEJ, det KAN jag INTE! Då skulle jag väl inte sitta här och pinas?) - måste göra om allt!

Okej, kass meningsuppbyggnad där, skitsamma, det är så jag känner. Gurgel. min hjärna har förvandlats till ond sockervadd. Hur tänker man när man skickar ut ett meddelande med oregelbundna tidsintervaller?
Inte ens firefox klarar sidan av. Inte ens firefox.. Och jag vägrar att tvingas använda explorer. Har man sålt en så dyr sidan som studera.nu måste vara måste man kunna se till att den klarar av en av de största webbläsdarna i sverige idag.
Dessutom sitter knapparna helt fel. Avbryt-knappen sitter precis där Gå vidare-knappen skulle suttit på en normal sida, vilket gör att man lätt slinter om man är stressad och efter närmre en timme i telefonen med ett oregelbundet och mycket irriterande meddelande i örat är hjärnan inte på topp ska jag säga.

Det enda som är bra med studera.nu är att deras supportpersonal är väldigt trevlig. Otroligt rara människor som jag tyvärr tvingas besvära allt för ofta.

Uschuschusch!

Jag kan inte påstå att jag är riktigt nöjd. Lektionen slutade tio minuter efter att tåget hem gått, så en timmes väntan på nästa tåg. Nästa tåg är sent, mycket sent, så sent att de efter en halvtimme ställde in tåget helt och hållet. Det går fan inte att pendla vettigt till och från skolan från Västerås till Eskilstuna och vice versa vad som än sägs. Visst åker vi gratis och det är bra, men det är sällan man får en sittplats och det är ofta tågen är sena. Och sen bara en sådan sak att tvingas stå ute i kylan och vänta eftersom de flyttar fram tågavgången fem minuter åt gången. Usch.

ord och rytm

Jag är faktiskt sugen på att börja skriva igen. För mig själv, inte för skolan eller världen i största allmänhet. Det som hindrar mig är mitt krav på att allt jag gör måste bli bra. Och just nu kan jag inte skriva bra - för mig själv. Visst kan jag spotta ur mig massor av ord för skolan och bli godkänd, men där är det kanske inte skriften i sig som granskas. Eller.. Jag vet inte.

Jag tappade alla mina ord någonstans på vägen mot vuxenlivet. Jag vet inte om det gjorde så mycket egentligen, de var så självanklagende allihop, men jag skulle vilja plocka upp nya.
Jag saknar rytmem.

komplimanger till världen

Alla kan behöva en komplimang då och då.
Jag blir så glad när jag får dem. Det behöver inte vara varianten 'fan vad du är snygg'. Ett enkelt, fin frisyr, eller vad fin du är i den där tröjan kan göra en hel dag. Det är skönt att det finns människor som vill säga såna fina saker ibland. Jag ska försöka göra det oftare jag med.

Trött

Allt jag vill är att sova, bara lägga mig ned och sova.
Fast det behöver städas här och tvättas. Inte ikväll dock. Imorgon kanske.
Imorgon är det mycket som ska hinnas med. Om jag orkar.